Tag Archives: #blogg100

YouTube? Nej, iTube! – jag får språkinlärningsapptips av elev


Har en elev som är väldigt intresserad av appar och som är snabb på att ta till sig det jag förmedlar. Extra roligt då att han kan lära mig! Härom dagen, när vi var på promenad i Gamla Stan, visade han mig appen iTube och hur han använde den för att lära sig svenska. YouTube? frågade jag. Nej, iTube!

Om jag har förstått det hela rätt så är iTube en app som låter dig göra spellistor från YouTube, som du sedan kan lyssna/titta på utan internet. Låter lite som Spotify, fast gratis. Appen sparar det du vill lyssna på i sin ”cache”, sitt minne. Jag provade att söka på svenska för nybörjare och då dök det upp diverse saker att lyssna på. Gillar man dem och tycker att man har nytta av dem kan man då spara dem i appen, förmodligen i olika mappar. Det finns ju hur mycket som helst på YouTube och hittar man nåt bra om att lära sig svenska så kan man spara det i iTube.

Jag ska testa mer när jag har bättre tillgång till internet och då kan jag uppdatera det här inlägget. Det verkar i alla fall vara en fiffig app, som jag också ska lägga till i Bas Pinterestlista över elevappar – och ladda ner till elevernas paddor. Och fråga min elev vilka favorit-klipp han hittat på YouTube. Det blir definitivt en del av en lektion nästa vecka. Kanske sitter andra elever inne med bra apptips som de kan dela med sig av? iTube finns även för Androida enheter.

Här kan du lyssna till ett samtal om möjligheten att lära sig språk via YouTube. Inte helt nytt men intressant ändå.
I love språk: Kan man lära sig språk med Youtube?

Så här ser iTube-ikonen ut:

20140418-102655.jpg

Inlägg 048 i utmaningen #blogg100

Annonser

Gråter en skvätt till del 2 i DN:s serie om Syrien: ”Den långa vägen till Sverige”


Jag vet att jag skrev om den här artikelserien igår, men i morse läste jag del 2 på bussen till jobbet. Den var så bra skriven att jag bara måste få tipsa om det igen. Blev helt rörd. Vi har ca 10 elever från Syrien på Bas och flera har gått igenom exakt det som står i reportagen: suttit i överfulla båtar på Medelhavet, ramlat i, suttit inspärrade i Grekland, blivit utfrågade på olika ställen etc. etc. Det blir liksom väldigt close to home.

Jag pratade med en av våra modersmålsstödjare, som är från Syrien, om några av eleverna kanske ville läsa reportagen med hans hjälp. Han skulle prata med dem sa han. Möjligen är det för känsligt och rör upp för många tråkiga minnen? Många har ju släktingar kvar i landet. Och artiklarna är väldigt långa. Men jag tänker att det kanske är intressant att få läsa om hur deras problematik omskrivs i svenska medier. Vi får se. Jag ska prata med dem igen. Möjligen kunde jag göra texten till en pdf så kan de följa med själva i vBookz Reader? Fast det är svår svenska, det är det. Fortsättning följer säkert i något senare inlägg.

Läs artikeln här. Serien är skriven av Niclas Orrenius. Där finns även information om du vill stödja Syrien:
DN: Den långa vägen till Sverige

Syriens flagga ser ut så här:

20140414-180142.jpg

Inlägg 045 i utmaningen #blogg100

”Sverige är det lugnaste landet i världen”


Hade egentligen tänkt skriva om något annat idag, men så såg jag en länk till den här artikeln på Twitter:

Drömmen om Sverige

Läs! Den handlar om Syrien och människorna som flyr kriget där. Om förföljelse och om farliga flyktvägar över Medelhavet och genom Europa, upp till Sverige i norr där man hoppas kunna börja om. Vi har elever från Syrien på Bas och jag vet att flera av dem har liknande erfarenheter som familjerna i artikeln.

Till exempel: en kvinnlig elev sa att hon hade levt sju liv, då hon ramlat i vattnet sju gånger på en av de överfulla flyktingbåtarna över Medelhavet. Detta berättade hon under en lektion, då vi jobbade med Va Med-materialet och pratade om att komma till Sverige. Flyktingberättelser rakt in i klassrummet alltså! Ger perspektiv för en lärare från ”det lugnaste landet i världen”!

Som sagt: läs hela artikeln! Den är den första i en serie.
DN: Drömmen om Sverige

Bild från artikeln i DN:

20140413-100748.jpg

Inlägg 044 i utmaningen #blogg100

Lärdomar av lektioner ute i verkligheten


Härom dagen samlades vi några stycken för att prata om vad vi ska säga på vårt spridningsseminarium den 9/5. Jag sa att jag tycker det är viktigt att vi visar att eleverna lär sig på alla typer av lektioner, även när vi är på studiebesök. Vad kallar vi det när vi åker iväg någonstans som t.ex. IKEA eller Gamla Stan: utflykt eller studiebesök?

Jag kan tycka att de flesta av mina lektioner är mycket konkreta. Vi gör inget annat än pratar om studieteknik, om hur det svenska samhället fungerar, om budget, om hur man läser en faktura, en tidtabell, ett schema, en kalender, en kallelse från läkaren etc. Vi pratar jobb och skriver CV. Vi lär oss glosor och lyssnar och skriver i paddorna. Och ibland åker vi på utflykter/studiebesök. Vad lär man sig då egentligen???

Förutom att det är bra för vår målgrupp att komma ut i verkligheten och se saker de kanske inte skulle sett annars, så är det bra för att:
1. De övar sig på att hitta i trafiken och lär känna Stockholm bättre.
2. De övar sig i att bli självständiga och lita på sin egen förmåga. ”Jag klarar det här på egen hand.”

Förutom de två punkterna, som vi på Bas tycker är extremt viktiga, så finns det en annan bra sak med lektioner utanför den vanliga mallen:
3. Det dyker ofta upp samtal som man aldrig skulle haft i en klassrumssituation. Några exempel:

1. Min kollegas och min elevgrupp var hemma hos oss i julas. När de var hemma hos mig och satt i mitt vardagsrum så frågade de lite om min familj och jag visade bilder på barnen och berättade att deras pappa och jag är skilda och att barnen bor hos oss i tvåveckorsperioder. Detta ledde till en diskussion om jämlikhet och kvinnors ställning i olika kulturer. Två av kvinnorna från Afghanistan berättade att de hade haft burka på sig när de gick ut i hemlandet. Skiljer man sig i Somalia så tar mannen barnen och kvinnan blir ofta väldigt utlämnad. Så man håller ihop för barnens skull. Vi enades om att här i Sverige verkade det vara mycket bättre för kvinnor – även om vi har en bit kvar här också. Vi pratar om jämlikhet på vanliga lektioner också, men det blir inte alls samma sak och ämnen ventilerades här som aldrig skulle kommit upp i skolan.

2. Vi firade födelsedagar i vår grupp för någon månad sedan. Kollegan och jag bjöd på tårta och jag satt och pratade med tre kvinnor från Afghanistan som är jämnåriga med mig. De frågade om mitt liv och jag berättade lite om cancer, uppsägning, att jag vidareutbildat mig på gamla dar och att vi hade fått barn med IVF. En av kvinnorna sa då: ”Tänk att ni har problem här också! Och jag som trodde att det bara var vi som kommer från ett krigsdrabbat land som har det.” Intressant perspektiv tycker jag! Det är klart att de tror att man är född på en räkmacka om man kommer från Sverige. Och det är förstås skillnad på problem och problem. Men insikten ändå – både för henne och för mig!

3. Att man genom att prata med en elev i ett annat sammanhang än på en lektion kan lära sig mycket om elevens språkförmåga som man inte alltid ser till vardags – som jag berättade om igår med kvinnan från Somalia som kunde kommunicera så bra kring flera svåra grejer.

Så visst lär man sig mycket på lektioner utanför klassrummet. Ofta mycket mer! Och ofta om mycket viktiga saker! Jag tror att det är så enkelt som att ett miljöombyte leder till att man tänker i andra banor och kanske vågar ta upp saker som man inte annars skulle fått möjlighet till.

Inlägg 043 i utmaningen #blogg100 – och också inlägg 100 totalt på bloggen!

Ett collage av bilder från några av våra utflykter/studiebesök:

20140412-144028.jpg

Fredag och filmtajm!


Idag har vi sett på film! Första gången på Bas för min del. Det blev Farsan av Josef Fares, han med Jalla, Jalla och Kopps. Vi samlade alla elever i ett klassrum och smällde upp filmen på Smartboarden. Det funkade hur bra som helst – tills datorn plötsligt stängde av sig för nån uppdatering.

De flesta verkade tycka att det var roligt, även om de inte förstod allt. Först körde vi utan text, för jag tänkte att de inte skulle hinna läsa textremsan. Men sen var det några som ville så då kopplade vi på den. Många skratt blev det och flera ville låna eller hyra filmen själva. En elev kom fram och visade att den fanns på Youtube – det hade han sett i sin telefon. Visade att även Jalla, Jalla fanns där, men utan text. Många fick lära sitt ett nytt ord genom filmen: adoption! Kan tänka mig att det är ett koncept som man kanske inte tänker så ofta på: möjligheten att inte kunna få biologiska barn.

Efter lunch åkte en grupp på studiebesök till Hela Människan i Tumba som jag skrev om härom dagen. Det var tydligen lyckat och flera hoppas få praktisera där. Vi andra åkte till Hågelbyparken. Det var småregnigt och kallt, men vi gick runt en stund och föreställde oss att det var soligt och varmt. Jag tipsade om att det kommer att vara ett stort Valborgsfirande här och att jag har tankar på att kanske åka dit själv med min son. Vi tittade också på djur och såg hästar, får, getter, kaniner och höns. Sen åkte vi vidare till Tumba där de flesta tog pendeln hem.

På hemvägen hade jag sällskap med en elev in mot Stockholm. Hon går i vår grupp 1 och skulle till Rinkeby. Till Lilla Mogadishu, skojade hon. Jag sa att det var toppen att hon tog sig runt så bra på egen hand nu.

Jag är stark – stark i hjärtat

sa hon då. Vilken fantastiskt bra bild, tänkte jag. Sedan pratade vi lite mer: hon skulle till Rinkeby för att köpa en speciell kräm från Somalia. Sen skulle hon åka hem klockan sex. Det var stressigt att inte ha fast bostad. Hon pratar med Migrationsverket om att få hit sina barnbarn med jämna mellanrum. Migrationsverket var bra. Det mesta i Sverige var bra. Men hon var lite trött på en del av de andra eleverna som hon tyckte klagade för mycket på att de var trötta och bara ville åka direkt hem efter skolan.

För er som inte är vana vid att försöka prata med en A-elev på SFI så var detta en fantastisk pratstund! Hon pratade om flera saker på en relativt abstrakt nivå – en bra bit över vad som krävs för att uppnå målen för det muntliga. Så nu tycker jag definitivt att vi måste sätta A-betyg på henne! Sånt här märker man inte alltid till vardags på vanliga lektioner. Så ibland tycker jag att studiebesök och utflykter är bra bara för att man börjar prata om andra saker än vad man gör i ett klassrumssammanhang.

Inlägg 042 i utmaningen #blogg100

20140411-165641.jpg

Mycket lyckad baslärardag med folksagor


Idag var det baslärarnas tur att ta hand om alla eleverna medan SFI-lärarna jobbade med dokumentation av projektets lärdomar. Jag hade kommit på tanken att jobba med sagor från elevernas hemländer. Och mina två kollegor tyckte det var en bra idé. Och modersmålsstödjarna hängde på. Det hela byggde ju på deras mycket aktiva deltagande.

Vi skaffade alltså en saga från Afghanistan:

20140410-211900.jpg

En från Somalia:

20140410-211928.jpg

En som alla arabisktalande elever kände till:

20140410-212012.jpg

En liten grupp elever med andra modersmål fick jobba med min kollega och mig med Rödluvan och vargen:

20140410-212113.jpg

Vi inledde med ett bejublat framförande av Bockarna Bruse:

20140410-212215.jpg

Sedan fick eleverna arbeta i språkgrupper med sin modersmålsstödjare. De läste sagorna på sina modersmål, översatte till enkel svenska och övade in roller. Vi hade tagit med oss lite utklädningsgrejer. Vår lilla grupp jobbade med Rödluvan – och jag var vargen!

Alltså det var så kul! Jag tror att eleverna – och kollegorna och jag! – kommer att minnas den här dagen hela livet. Jag hoppas att de fått lite mer förståelse för sagor från olika kulturer – deras skillnader men också deras stora likheter. I tre av fyra sagor var det t.ex. någon som åt upp någon annan!

Det är också fantastiskt att se människor som när de kom till oss var slutna och blyga och nu vågar de klä ut sig och agera framför andra. Så är det för några av våra elever. Naturligtvis inte för alla. Men vi lägger mycket energi på att skapa en bra stämning i gruppen så att alla kan känna tillit till varandra – och en glädje i lärandet.

Så här roligt har vi på jobbet!

20140410-212745.jpg

Inlägg 041 i utmaningen #blogg100

Bas pratar samarbete med Hela Människan i Botkyrka Salem


Jag måste säga att jag gillar Botkyrka kommun. De verkar göra mycket bra för sina invånare. Och deras slogan är underbar:

Långt bortom lagom

Idag var två kollegor och jag och pratade med en mycket trevlig kvinna som jobbar på Hela Människan som ligger i Tumba. Specifikt pratade vi om hur vi skulle kunna samarbeta. Det hela utmynnade i att vi ska få komma på studiebesök med vår elever – en grupp redan på fredag! – och se på två av deras verksamheter: second hand försäljning och café. De av våra elever som vill hoppas vi sedan kan komma dit på praktik!

Hela Människan gör många bra insatser för många olika sorters människor. Det här är deras vision för 2020:

Vision för Hela Människan Botkyrka Salem

* Vi är en fristående organisation som tillsammans med våra huvudmän, kyrkorna, gör skillnad lokalt.

* Vi är en nyfiken organisation som ständigt prövar nya vägar att stödja människor i en utsatt livssituation att tro på sig själva och sina egna möjligheter.

* Vi är en trygg, pålitlig och professionell partner till offentliga, privata och idéburna organisationer.

* Vi har frihet att tydliggöra brister och missförhållanden bland människor i utsatta livssituationer.

* Vi ger röst åt de röstsvaga i debatt och opinionsbildning.

* Vi är den självklara samarbetspartnern för alla som vill göra en lokal social insats.

* Vi startar nya verksamheter och etablerar oss på nya platser när behov och förutsättningar finns.

* Vi har en bredare representation av kyrkor och församlingar bland huvudmännen.

* Vi är en drivande kraft i utvecklingen av 2000-talets diakoni.

Efter besöket på Hela Människan åkte vi och kollade in Hågelbyparken, dit vi tänkt åka med 2/3 av eleverna på fredag. En grupp ska ju till Hela Människan. Där var jättefint, fast vädret var uselt. Vi får hålla tummarna för att det blir bättre på fredag. Själv åkte jag sedan hem via Alby, så jag har verkligen sett delar av Stockholm jag inte brukar vara i och det är alltid roligt.

Jo – på förmiddagen satt vi på Tumba bibliotek och reviderade våra kursplaner i matematik och omvärldskunskap. Så det var en riktigt produktiv dag!

Inlägg 040 i utmaningen #blogg100

Så här ser Hela Människans logga ut:

20140409-200347.jpg

Firar lärarlegitimationen med bubbel och goda ostar!


Vad ska man skriva om en regnig tisdag i april – om inte glädjebeskedet från Skolverket imorse: vi är överens, Skolverket och jag! Jag är behörig att undervisa SFI och också svenska och engelska på grundskolan och gymnasiet. Plus nåt annat som jag inte förstod. Så GRATTIS mig!

För de som inte känner mig så har jag rattat om hela livet de senaste åren. Yrkesbanan är bara en del. Förut jobbade jag med serietidningar och böcker för barn- och ungdomar, vilket jag trivdes jättebra med och verkligen hade kämpat för. Nu undervisar jag vuxna invandrare med kort eller ingen skolgång från sina hemländer i att prata, läsa och skriva svenska, och det trivs jag också jättebra med. Men det har krävts en del studier på gamla dar, så jag är faktiskt rätt stolt över mig själv att jag har fixat allt.

Så vilken tur att kollegan släppte av mig i Huddinge Centrum – tack Ninni! – och jag kom på att jag ju måste skaffa lite bubbel. Och att det låg en delikatessbutik vägg i vägg med Systembolaget. Hade ett supertrevligt samtal med kvinnan som jobbade där. Vi enades om att jag hade ett viktigt jobb – det är ju en demokratisk rättighet att kunna läsa och skriva! – och att jag därför var värd några goda ostar. Och dyra kex från Olof Viktors på Österlen. 😉

I övrigt är jag mycket nöjd med att jag börjat skapa anslagstavlor på Pinterest. Det är meningen att vi ska dokumentera hur vi jobbat på Bas – och vad vi jobbat med. Kom på att Pinterest är en bra plats att göra en del av det på. Så jag har börjat med några olika anslagstavlor; om appar för läs- och skriv, om appar vi kanske ska jobba med senare, om böcker och läromedel – och om bra sajter. Det blir rätt snyggt om jag får säga det själv.

Här kan du se hur långt jag kommit på Pinterest. Man kan enkelt följa en anslagstavla och då får du besked via mail om jag lägger till nåt nytt.

Bas anslagstavlor på Pinterest

Inlägg 039 i utmaningen #blogg100

Mmmmmm:

20140408-195317.jpg

Hur ska det gå för Afghanistan?


Vi har ungefär 10 elever från Afghanistan på Bas. Jag hade också några afghanska elever i Sollentuna som jag fäste mig mycket vid. Flera säger att det inte finns något bra med deras hemland längre. De flyr krig, familjer splittras och de har bevittnat fruktansvärda saker. Många som kommer till Sverige är ensamma kvinnor med barn. Männen kan vara kvar i Afghanistan, men de flesta är döda, tagna av talibaner eller bara borta – man vet inte var. Så kvinnorna tar sig hit med sina barn, för att försöka ge dem ett bättre liv. Det är inte ovanligt att det äldsta barnet, ofta en pojke, kommer hit som ensamkommande flyktingbarn. Några år senare kan förhoppningsvis mamma och syskon komma efter. För en manlig elev tog det ca sex månader att ta sig hit. Han gick, klamrade sig fast under lastbilar och väntade i olika flyktingläger.

Gemensamt för. De flesta är att de inte har fått möjlighet att gå i skolan i sitt hemland. De vet oftast väldigt lite om Sverige när de kommer men de hoppas att de ska kunna skapa ett bättre liv här. Framför allt ett bättre liv för barnen.

Igår var det val i Afghanistan. För första gången på mycket länge. Talibanerna försöker med våld förhindra folk från att rösta. Men det sägs ha gått relativt fredligt till. 58% av landets röstberättigade befolkning har röstat = ca 7 miljoner av 12. Man hade tryckt upp 15 miljoner valsedlar och ändå tog de slut … Valresultatet förväntas komma den 24:e april.

Läs gärna mer här om du är intresserad. GP har haft en artikelserie om valet, och idag skriver SAKs (Svenska Afghanistankommittén) generalsekreterare om Sveriges militära engagemang i landet och att vi måste utvärdera det. Den svenska militära insatsen i Afghanistan betecknas som den största militärinsatsen i Sveriges moderna historia.

Min fråga är: hur kommer det att gå för den civila befolkningen?

GPs artikelserie: Valet i Afghanistan

Expressen: Valet i Afghanistan hyllas världen över

Svenska Afghanistankommitténs logo:

20140406-111513.jpg

Inlägg 037 i utmaningen #blogg100>

Härligt avslut på veckan med besök av min sjuksköterskekompis som pratar hälsa


Jag har en väninna, Barbro, som jobbar som sjuksköterska. Nu går hon dessutom på folkhögskola och lär sig om hälsa och livsstil. I den anledningen ska hon skriva en uppsats och då frågade hon om hon kunde komma och träffa min elevgrupp och prata med dem om hälsa och också göra några grejer praktiskt. Visst, sa jag. Det passar perfekt, eftersom vi på Bas försöker fokusera mycket på elevernas hälsa. Förra terminen kom Hälsokommunikatörerna etc. Vi enades om att Barbro skulle komma fyra gånger, ca en timma varje gång. Följande är planerat:

1:a gången – vi pratar runt lite och berättar vad vi vill med detta. Vi går en promenad.
2:a gången – handlar om sömn, mat, ljus och mörker.
3:e gången – eleverna har inte fått veta men det står virkning på programmet!
4:e gången – det här ser jag mest fram emot: eleverna ska få prova rockring, balansplatta, yogabollar, hopprep och sånt där stort stretchgummiband.

Så idag kom Barbro med på lektionen. Hon presenterade sig och sen fick eleverna öva på att ställa frågor till henne. Kände mig superpedagogisk, haha! Var, varför, vad, hur? Var bor du? Varför är du här? Vad jobbar du med? Är du gift? (Standardfråga på SFI) Hur många barn har du? Vi pratade runt lite kring detta och förklarade upplägget med de fyra besöken. Alla var väldigt välkomnande och glada. Jag hade förstås förvarnat dem om detta härom dagen, så det var ingen total överraskning.

Sen var det dags att gå ut på promenad. Solen sken! Barbro lärde oss att det var bra att svänga med armarna när man går. Vi tittade på bilder av gångstavar i paddan. Tyvärr hade vi inga i verkligheten. Vi gick en sväng i Flemingsberg. Det är inte så superduperkul direkt, men det blev så lyckat: rätt var det var så kom vi till en liten loppis! Den drevs av en internationell förening för invandrarkvinnor och kvinnan som var där visade sig komma från samma ort i Syrien som flera av eleverna. De hade t.o.m. gemensamma släktingar. Flera av eleverna shoppade loss på tallrikar, strykjärn, teburk och parfymflaskor. Väldigt kul! Sen gick vi en stund till och tittade bl.a. på barn som spelade fotboll, barn som spelade basketboll, barn som lekte – och på gran och björk!

På språkstugan på eftermiddagen hade jag en mycket trevlig stund med ett par elever som har iPhone. Jag visade dem att de kunde ha Bitsboard i telefonen och hjälpte dem att ladda ner flera av boardsen vi jobbar med i paddorna. De laddade också ner Podcaster så att de kan lyssna på t.ex. Klartext – nyheter på lätt svenska. Och så hade vi roligt med Moji klockis, en app för barn där man kan lära sig klockan.

Under den här lektionen brukar vi möblera om i klassrummet så att det blir olika öar, där man kan sitta och jobba med olika uppgifter – läsa, skriva, lyssna eller prata. Vi är oftast två lärare och en modersmålsstödjare, även om jag också har varit ensam. Idag valde de flesta att jobba med iPads faktiskt. Några jobbade med Alfavux, några med Bitsboard, några lysande i Podcaster, en skrev om Syrien och gjorde collage i PicCollage och någon skrev av en text i Skolstil. En elev lyckades till och med skämta, vilket inte är så lätt på ett annat språk: när jag frågade honom om han hade en iPhone höll han upp sin gamla Nokia och sa ”iPhone 6!”. 🙂 🙂

Sist på eftermiddagen pratade en av kollegorna, modersmålsstödjarna och jag om hur vi kunde spela upp Bockarna Bruse. Vi fördelade roller och pratade ihop oss kring hur vi kunde klä ut oss. Många skratt blev det! Vi ska jobba med folksagor en dag nästa vecka. Fortsättning följer. Men nu ska jag till min bokcirkel.

Trevlig helg!

Inlägg 035 i utmaningen #blogg100

Det är inte bara tråkigt i Flemingsberg. Det finns skogspartier i närheten av skolan:

20140404-182408.jpg