Vi pratar om Trollhättan


Idag har jag haft lektion i Bas 3, alltså med de som kommit längst i språkutvecklingen hos oss. Vi skulle fortsätta att arbeta med att jobba klart med våra presentationer som vi börjat med igår, men vi fastnade i att prata om det hemska dådet i Trollhättan. Jag brukar inte backa för att ta diskussioner kring svåra ämnen och jag tycker att det är viktigt att undervisningen inte sker i en bubbla, avskärmad från verkligheten.

Det kändes bra att vi pratade igenom vad som hänt, speciellt som några hade missförstått en del. Man verkade tro att det hade med Halloween att göra så jag fick räta ut en del frågetecken. Vi tittade på några nyhetssajter och läste tillsammans om rapporteringen där. Jag inser att jag måste ha en extra lektion om svensk media och var man hittar nyheter. Ett minimum är att eleverna vet vilka stora dagstidningar vi har i landet – och vad statsministern heter.

Vi enades om att dådet var helt förfärligt och vi pratade också en del om rasism. Finns det rasism i Sverige? Finns det rasism i Syrien? I Somalia? Ja – tyvärr finns rasism i alla länder, även om alla i gruppen först inte var helt övertygade om det. Till och med i lugna lilla Sverige kan sådant här hända. Vem var han som gjort det och vilka var det som dött?

Vi pratade också lite om att asylboenden sätts i brand och om att det kommer många ensamkommande flyktingbarn. Viss diskussion kring vilka länder barnen oftast kom ifrån men när jag hänvisade till Migrationsverkets statistik lugnade sig alla: majoriteten är pojkar från t.ex. Afghanistan. Det kommer inte lika många ensamma barn från Syrien.

Vi pratade lite allmänt om invandring och att Sverige tar emot fler flyktingar per capita än något annat land i Europa. Jag sa att integration är något som engagerar de allra flesta i Sverige nu för tiden, när det kommer så många flyktingar. Min egen reflektion här är att det måste vara extremt jobbigt att själv tillhöra den utsatta gruppen – och dessutom den grupp med lägst utbildning och relativt dåliga kunskaper i svenska. Därmed inte sagt att de är utan resurser. Ett hyfsat antal har faktiskt fått jobb och majoriteten av dem har noll lust att ligga samhället till last.

Men – tillbaka till Trollhättan – jag är glad att vi tog en del av lektionen till att prata om vad som hänt. Och jag är mycket nöjd med att jag klarade av det helt utan modersmålsstöd.

Jag hoppas att vi aldrig mer behöver se sådana här bilder i tidningen igen!

Advertisements

One response to “Vi pratar om Trollhättan

  1. Baydaa Anton

    bra jobbat Helena!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s