Jobb eller språkstudier på studieväg 1?


Hamnade i en intressant diskussion i sociala medier i helgen. I Facebook-gruppen Litteracitetsutveckling inom SFI och SVA har några lärare diskuterat etableringsreformens två-årsgräns som de flesta tror att man måste hålla sig till men som det tydligen inte står något om i skollagen: att våra elever inte skulle få studera mer än två år på SFI. Och vilka kommer i kläm mest? De lågutbildade förstås! En lärare har skickat frågan om två-årsgräns vidare till Skolverket.

Vi har dryftat detta även inom mitt kollegium, då vi ogillar att många av våra elever rycks från Bas redan innan de klarat A-nIvån. Förvisso vill många jobba och det vill självklart vi också – men vad får vi för samhälle om vi får fler och fler illitterata? Och vad har det för inverkan på våra elevers barn!? Många har barn i skolan. Ibland har barnen själva inte fått gå i skolan i hemlandet. Ibland har de det. Men vilken hjälp med skolarbetet kan de få av sina illitterata föräldrar?

Jag tycker detta är ett växande problem, många gånger i det tysta. I debatten nämns oftast inte de lågutbildade invandrarna. Det tar tid att bli litterat i vuxen ålder! I snitt nio år har jag för mig att expertisen sagt. Hur ska det då gå för våra elever som rycks från sina studier redan efter några månader!? Och gruppen med ingen eller kort utbildning från sina hemländer blir större och större. Min chef sliter sitt hår, då vi snart inte vet var vi ska göra av alla studieväg 1-elever som kommer till Södertälje. Vi är den enda skolan som tar emot men vi har snart vare sig resurser eller lokaler att ta emot fler.

Jag är helt med på arbetslinjen och det är de flesta av våra elever med. De vill INTE ligga samhället till last. Men hur ska vi tänka som lärare? Vår senaste kontakt på AF verkar tycka att det är helt ok att våra elever inte är så bra på svenska eller kan läsa och skriva: i Södertälje går det ju bra att jobba bara man kan arabiska …

Kanske borde vi starta Bas Flexi, så att analfabeterna som jobbar eller går på praktik kan studera på kvällarna? Orkar de det? Man borde ju definitivt prata med eleverna och höra vad de tycker. Svårt läge. Många har ju levt bra liv i sina hemländer, speciellt de som är litterata, och kanske inte har tyckt att det är något stigma att inte kunna läsa och skriva. Flera av våra nya manliga elever har haft bra jobb och några har haft det riktigt gott ställt. Men nu har de landat i vår kultur. Hur blir det då!?

Ska vi uppvakta politikerna? Sätta oss ner med AF? Göra ingenting och hoppas att det löser sig ändå? Vi är ju trots allt lärare och ska egentligen bara fokusera på undervisning. Vad tycker du?

Vad ska jag illustrera inlägget med? Får bli AFs logga.

IMG_1887.JPG

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s