Nu har jag varit på mitt första muslimska bröllop


Precis hemkommen – därav blogginlägg efter kl 24.

Verkligen jättekul och så gulligt av vår elev att bjuda oss på dotterns bröllop. Hon är från Syrien och har inte bott i Sverige så länge. Vi blev till slut sju personer: fyra lärare och tre modersmålsstödjare. Och vi var udda fåglar vållande de andra gästerna. Nyttigt!

Några reflektioner:

Själva vigselakten hade ägt rum för en vecka sedan i moskén vid Medborgarplatsen. Festen hölls alltså en vecka senare.

Det första 2-3 timmarna firade kvinnor för sig och män för sig. Det var mycket dans! Bruden dansade ensam och många dansade med henne. Vi också! Allt ägde rum i en festlokal.

Bruden hade en maffig vit brudklänning, precis som en svensk brud.

Hon hade kommit i en cabriolet, översållad med blommor, som stod parkerad utanför.

Bruden och brudgummen hade ett eget bord på en liten scen. Vi fick alla sitta vid bordet bredvid. Kändes som honnörsordet nästan. Vi hade trott att vi skulle sitta längre bort i nåt hörn, eftersom vi inte riktigt hörde till.

Kvinnorna hade olika typer av kläder – med den gemensamma nämnaren superhöga klackar! En del var uppklädda till tänderna i västerländska kläder utan sjal och andra hade mer traditionell klädsel med sjal.

Vi fick mycket jättegod mat. Tänk libanesisk buffé. Det fylldes på med olika små fat hela tiden. Framåt kvällen kom det även varma rätter – och då hade åtminstone jag dumt nog ätit mig mätt på de goda kalla små rätterna, t.ex. på den jättegoda hummusen. Alkohol serverades inte.

Efter ett antal timmar med bara kvinnor i lokalen gick bruden ut och sen kom hon tillbaka med brudgummen. De dansade ensamma. Han såg inte så glad ut, stackarn. Han hade förresten grå kostym.

Efter mer dans och ätande kom så alla männen. Då hade många kvinnor tagit på sig sina sjalar. Även bruden. Och brudens mamma – vår elev.

Det blev mer dans och betydligt mer ”röj”. ”Kraftigare” musik med mer bastoner, kändes det som. Ett tag dansade alla männen tillsammans. Bruden lyftes upp på en stol och brudgummen på någons axlar och så dansade de en kort stund.

Vi fick träffa vår elevs övriga barn – varav bara ett faktiskt var barn. De andra var vuxna. En av sönerna hade bott i Sverige i fem år.

Ju senare kvällen led desto mer små barn syntes bland gästerna.

Bruden fick en massa guldsmycken i present.

Vi var osäkra på när vi skulle ge vår present – två Orreforsljusstakar + blommor – men ett tag efter guldpresenterna gissade vi att det nog var ok.

Vi stannade inte till tårtan utan gick nån gång vid 23. En jättetrevlig kväll! Och sååå gulligt av vår elev att tänka på oss och bjuda oss. Och sååå roligt att se henne i ett annat sammanhang än i skolan. Vi kände inte igen henne. I skolan har hon alltid sjal och oftast jeans och tröja. Här hade hon uppsatt hår, makeup och långklänning! Hon såg inte en dag äldre ut än bruden! Och dansade som en gudinna!

Det här var en upplevelse jag kommer att komma ihåg länge!

Ett sånt här fint inbjudningskort fick man:

20140517-011749.jpg

Inlägg 077 i utmaningen #blogg100

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s