Ny insikt om mina elevers förförståelse – eller avsaknad av sådan


Som SFI-lärare lär man sig nya saker varje dag. Ofta får jag insikter kring mina elevers sätt att tänka som jag aldrig hade förväntat mig. Kanske är det för att jag inte jobbat så många år med lågutbildade, jag vet inte.

Härom dagen visade jag hur man kunde läsa och lyssna till en bok samtidigt som man följer med i texten med en markör. De flesta eleverna tyckte det var bra, fast svårt. Men, vad jag inte hade förutsett var att så många inte förstod vad en dialog var när de såg den i skriftlig form. När det t.ex. stod ”Jag tycker vi ska gifta oss till midsommar, säger Anna” så förstod de inte ”säger”.

Jag försökte förklara på flera sätt. Ingen modersmålsstödjare var med. Säger är ungefär detsamma som pratar. Det här med pratminus – strecket i början av raden vid dialog – och att det avslutas med säger Anna, visar bara att det är två personer som pratar med varandra. Jag spelade upp dialogen och låtsades vara två personer. Ingen förstod. Då grep Viktoria in, läraren på besök från Märsta. Hon skrev en fiktiv dialog mellan två av eleverna på tavlan. Vi övade flera gånger. Jag tror och hoppas att polletten föll ner hos de flesta.

Jag berättade det här för mina kollegor. Speciellt Linda, som jobbar mest med vår grupp, tyckte det var konstigt att de inte förstått. De jobbar ofta med dialoger muntligt. Ibland skriftligt också. Men de har tydligen aldrig sett en dialog skriven som i en bok, med pratminus och ”säger Anna” som avslutning.

Slutsats: kanske borde jag ha gått igenom några rader först och förklarat hur en dialog ser ut i bokform? Fast jag visste inte att eleverna inte visste, så hur kunde jag veta att jag borde ha förklarat det? Typ. Nu gick vi igenom det i efterhand och jag hoppas att de vet inför framtida läsäventyr. Många lättlästa böcker har mycket dialog, för att det ska bli enklare att läsa. Fast det alltså inte var så enkelt för vår målgrupp.

Hur som: jag tänker fortsätta med att erbjuda lättlästa böcker i appen vBookz, som läser upp pdf:er med markör. Tänker att det måste kännas bra att ha läst en bok om man aldrig har gjort det förut. Annars läser vi mest icke skönlitterärt: en text ur en lärobok, ett schema, en tidtabell, en faktura, ett kvitto, ett reklamblad, nåt från Metro, ett veckobrev från barnens skola – eller en stencil från läraren. Sällan eller aldrig en skönlitterär text – för att det är svårt att hitta en som är tillräckligt enkel. Och jag tycker det är viktigt att även våra elever får möta olika typer av texter. En dröm vore ju att någon eller några hittade vägen till skönlitteraturen. Tycker i alla fall jag med mitt perspektiv. Men det kanske inte mina elever gör och det är också en viktig lärdom för mig som lärare – speciellt med tanke på att jag undervisar människor som inte har fått förmånen att gå i skola.

Inlägg 029 i utmaningen #blogg100

Här är omslaget till en annan bok som eleverna kan läsa: Försvunnen av Hans Peterson.

20140329-112739.jpg

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s